Jag skriver alltså en blogg på finska, den här. Mest för att via mitt bloggande försöka förbättra min språkkunskaper i det andra inhemska språket finska. Det går lite sådär. Min finska är lite bättre än så, läs- och hörförståelsen är riktigt bra och ska jag forma egna ord och meningar så bör jag hålla mig till talspråk och kända ämnesområden. Med känd ämnesområden menar jag sånt som krävs för mitt jobb och då talar vi även om kundsamtal. Tvingas jag röra mig utanför dessa områden så är jag pinsamt medveten om att jag är Bambi på hal is. Som tex lite småprat på stan med nån bekant som inte kan svenska.
Jag började skriva det här inlägget på finska och insåg tyvärr rätt snabbt att jag inte överhuvudtaget kommer att få nedskrivet en tredjedel av det jag vill ha sagt. Den andra tredjedelen kommer att missförstås av läsarna pga mina språkfel så det lämnar ca en tredjedel som är läsbart. Jag erkänner jag är inte tillfredsställd över den nuvarande nivån på mina finska språkkunskaper eller den utveckling som sker med dem eller snarare avsaknaden av denna utveckling. Frustration är ett bra ord som beskriver vad jag känner när jag sätter mig ner för att skriva ett blogginlägg på finska.
Så tillbaka till det jag började skriva på finska fast nu på svenska. Kan man skriva en blogg offentligt på finska som finlandssvensk trots att språkkunskaperna i nämnda språk är mycket bristfälliga? Hela mitt inre skriker nej. Det känns lite som om man dykt upp till finaste festen oinbjuden i gummistövlar och tuulipuku och jag är pinsamt medveten även om detta. Jag vet att jag måste om jag vill bli att det ska bli bättre, att känna mig som en av de andra inbjudna gästerna. Jag hatar att se ut som en idiot som inte vet vad han håller på med och min blogg är tyvärr på den nivån just nu.
Så jag ska skriva på finska på den i fortsättningen och hålla inne med gnället, vilket jag inser att det här inlägget är. Men jag kände att jag behövde få det sagt och lägga det bakom mig eller nåt...
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti